Hem / Nyheter / DEL 1: Belmins tankar om 2018

DEL 1: Belmins tankar om 2018

Tvåtusenarton har nått sitt slut och vi går in i ett 2019 där titelmöjligheter i Europa League och Coppa Italia står oss för dörren. I ligan finns möjligheter till en andra plats och avståndet till fjärdeplatsen är bekvämt i dagsläget. Nu är det dags att sammanfatta detta år tillsammans med några av Inter Club Svezia’s stora profiler. Binan Alattar, Siavoush Fallahi, Carl Mårtensson, Elvis Arslanovic, Eldin Sacirovic och Belmin aka Ibra Inter. I denna artikelserien får vi först läsa om Belmin

1. Till en början kan vi ta och sammanfatta slutet på förra säsongen som blev till ett jubel som Inter saknat länge. Champions League spel säkrades i sista stund mot Lazio. Allt annat än vinst och Lazio skulle ta platsen istället. Dock så var det en kollaps som gjorde att vi var tvungna att sikta in oss på en fjärdeplats. Under en period var Inter med i titelstriden och tappade sedan alla möjligheter efter en mörk decembermånad. En derbyförlust mot Milan i Coppan satte spiken i kistan för en halvdeppig säsong. Vad ger du för betyg till första halvan av 2018? 

Svar: Första halvåret 2018 summerar jag som en berg och dalbana med de högsta av toppar och de lägsta av dalar. Segrar som 0-5 mot Sampdoria, 1-4 mot Chievo och 0-4 mot Udinese tar jag med mig som ett fåtal glädjeämnen från halvåret i fråga. Sedan upplevde vi även miserabla insatser som resulterade i onödiga poängtappet vilket på sikt straffade oss med att rikta in ett nytt mål. 1-1 hemma mot Crotone är inte ett godkänt resultat om man ska slåss för en titel. 

I övrigt genomförde laget flertalet fina insatser trots att resultaten inte gick vår väg. Med en man mindre i nästan 80 minuter skakade vi bland annat Juventus trots att kvällen slutade i moll med en 2-3 förlust. Men vi gav inte upp, vi vek oss aldrig och det var nog också det som såg till att vi tog oss till Champions League där vi fick revansch för tidigare tårar. Från 2-1 till 2-3 inom fem minuter indikerade tydligt på att manskapet inte präglades av en mentalitet där ge upp var en sak på pappret. 

Vad jag anser är det värsta med halvåret i fråga var den svacka vi fick bevittna som också missgynnade oss och såg till att vi gick från titelutmanare till jagandes på en Champions League plats. Jag anser som många andra att en svacka där vi flera månader vandrar utan seger inte är värdigt Inter som klubb. Svackan vi hade från december 2017 till Februari 2018 är något som inte får upprepas annars kommer vi aldrig ta det sista klivet som kan vara guldvärt. 

När vi har saken i våra händer så får vi inte låta det glida ur oss. Vi såg det mot Sassuolo där vi förlorade med 1-2 och där vi fick hoppas på att Crotone skulle ta poäng mot Lazio för att hoppet skulle leva kvar. Så länge vi inte tar vara på saker och ting kommer vi aldrig nå den topp vi alla strävar efter tyvärr, något som förtydligades första halvan av 2018.


2. Andra halvan av året var mer händelserik och vi ligger efter halva serien spelad på en tredjeplats. Dock så har vi fått vara med om ett snöpligt uttåg ur CL och istället för att få resa till Dortmund så fick vi ett dubbelmöte med Rapid Wien. Hur ser du på andra halvan av året?


Svar: Andra halvåret av 2018 var inte bara mer händelserik, den var även mer förväntansfull än på många år där vi äntligen var tillbaka i finrummet och hade hämtat flera intressanta spelare så som Radja Nainggolan, Matteo Politano, Lautaro Martinez och Keita Balde med mera. Ett Champions League spel ställde även fler krav på laget men även på klubben rent generellt. Personligen anser jag att ett Champions League spel skulle på sikt medföra en ny klubbmässig utveckling samt nya målsättningar hos spelare, tränare och ledare. 

Min teori var att det var kanske dags nu att en gång för alla göra en säsong värdig Inter och om inte vinna ligan så åtminstone försöka utmana och ge övriga lag en match. Att vinna ligan var inte enkelt men jag förväntade mig att vi skulle göra säsong där vi åtminstone skulle stå som en kandidat och utmanare. Jag anser inte att Napoli är ett bättre lag än oss, varken på pappret eller på plan. 

Under halvåret gjorde vi rent utsagt flera bleka insatser men där vi fick resultaten med oss. Det var som att första halvåret och det andra bytte plats i insatser och resultat. Matchen mot Tottenham på hemmaplan var kanske inte den bästa match vi gjort men vi lyckades fullborda en vändning inom loppet av ett par minuter vilket signalerar en mental och sportslig styrka. Vi gjorde flera usla insatser men där vi trots allt fick med oss poäng. Milan hemma, Barcelona hemma är också matcher som vi inte spelade så värst bra men där vi ändå tog med oss poäng.

3. När vi sätter oss ner för att sammanfatta detta året återstår givetvis halva säsongen där vi har två titlar och en bra ligaplacering att spela om. Vad ger du för chanser till titlar för Inter 2018/2019 och var bör fokus ligga?

Svar: Ligan är kanske redan avgjord rent praktiskt så där ska vi nog inte slåss om någon titel. Dock är det av högsta vikt för samtliga som jobbar inom och för Inter att bibehålla Champions League platsen. Det är viktigt för klubben på flera plan främst för att vi som storklubb ska spela i en turnering som Champions League, det medför en stärkt ekonomi och ger oss även som klubb en form av erfarenhet att ta Champions League platsen som kan stärka oss i det längre loppet när vi slåss om den med andra lag. 

I ärlighetens namn anser jag att man faktiskt ska lägga fler resurser på att vinna den italienska cupen. Senast åkte vi ur mot Milan i förlänging vilket jag anser var helt onödigt. Innan det åkte vi nästan ut på straffar mot Pordenone… och innan det åkte vi ut mot Lazio som slog ut oss två gånger i rad i onödan.Vi har stått utan en merit sedan 2011 då vi också vann den italienska cupen senast efter att ha slått Palermo med 3-1 efter mål av Etoo x2 och Milito. Det är alldeles för länge om du frågar mig och således ska man faktiskt lägga krutet på italienska cupen men dock får man värdera om man riskerar att drabbas på ett annat plan som bekostnad. 

Jag anser till fullo att en bibehållning av fjärdeplatsen ska vara prio ett. Man kan också sedan i takt med tiden värdera chanserna att vinna hem Europa League, det ger ju i och för sig en direktplats till Champions League. Till en början anser jag att man ska slå ut Rapid Wien utan några som helst problem men dock ska man vara försiktig med att jinxa något på förhand. Vi såg ju Maccabi Haifa slå oss med 0-2 på hemmaplan…

4. Vi har fått se vår bomber och capitano göra mål för skojs skull 2018. Milan Skriniar har vuxit till världsback och Brozovic har blivit en jätte på mittfältet. Vem var årets bästa spelare?

Svar: Mauro Icardi. Inte bara för att han gjort och ständigt gör de avgörande målen så är han en otroligt viktig ledare för detta Inter. Icardi har under 2018 gjort massvis med mål, mål av avgörande karaktär och vi ska vara tacksamma över att ha en sådan spelare. Det är en spelare av enorma kalibrer, av en enorm drivkraft att vinna, att göra mål och det är en otroligt viktig spelare inom och för vårt anfallsspel. Icardi är en spelare som kontinuerligt växt, som tagit sitt ansvar som kapten både på plan och utanför. När Lautaro Martinez anlände till Inter i somras fick vi tidigt en bild via bland annat Instagram hur Icardi tog emot sin landsman och hur viktig han var för Lautaro

Det finns flera spelare vars prestationer jag är nöjd med. Jag är otroligt glad över att ha en spelare som Politano som under säsongen visat hur viktig han är trots att jag var skeptisk till värvningen på förhand. En spelare som jag specifikt bara måste applådera är Milan Skriniar som gjort ett kanonår som 23-åring. En spelare som enligt mig är en mur i vårt försvar, som inte räds av kliva in i sina motståndare, som tar de där extra löpningarna och som krigar för tröjan. Mer än så kan vi inte begära för den som spottar blod för våra färger förtjänar även vår respekt. Tack Skrini, tack!

5. Varje år sker genombrott och tidigare okända spelare blir superstjärnor. Kanske kan man säga att Milan Skriniar gjorde just det under året som gick. Om du tittar i kikarsiktet, vem ser du med potential att ta oss med storm under 2019? 

Svar: Som jag tidigare skrev anser jag att Icardi respektive Skriniar är kanske de viktigaste spelarna i vårt lagbygge men personligen gillar jag inte att rangordna ett lag då ett lag består av 11 spelare, inte 2. Sedan somras hade jag enorma förväntningar på Perisic, dels för att han gjorde en grym insats i VM men frågar du mig har hans 2018 varit ett fiasko med vissa undantag. Nainggolan har varit lite upp och ner men dock måste man iaktta att hans säsong präglats av skador och andra förseelser. 

Jag tror personligen att två nyckelfigurer för 2019 kommer vara spelare som Politano, Keita Balde och fortsatt Icardi samt Skriniar. Keita Balde hade det lite tufft i början med bristande speltid men nu har han fått chansen mer vilket också resulterat i utdelning med fyra mål och två assister från senegalesen. Vi har sett i samband med de senaste matcherna hur viktig Keita är och hur grym han kan vara i sina bästa stunder. Jag har alltid sagt att man ska ge honom mer tid innan man kan göra en renodlad bedömning på hans prestationer. Samma sak gäller spelare som Lautaro Martinez som man heller inte ska kasta skit på till följd av hur lite tid han fått på planen. 

Sedan älskar jag Politano. Vi är nog många som kan stå fast vid att Inters spel består mycket av inläggsspel och då kan det vara bra att ha spelare som Politano. En spelare som gillar att inte bara vända bort en utan även två gubbar innan han slår det avgörande inlägget. Han är otroligt bra och är övertygad om att han kommer vara viktig i fortsättningen. 

6. Spalletti, si o no?

Svar: Spaletti har kanske inte fått mer kritik av oss Interisti än den senaste tiden och vad som ligger i grund till det anser många lite olika. Vissa anser en bristande spelplan och felaktiga byten som resulterat i att matcherna bytt skepnader. Personligen kan jag flika in i att jag håller med om att Spaletti kanske genomfört fel drag i sina byten de senaste matcherna men jag anser inte att han ska beskyllas för poängtappen så som hemmamatchen mot PSV eller exempelvis matchen mot Juventus.

Spaletti är en bra tränare och sett till förutsättningarna där hans lag består av en begränsad trupp både mentalt som sportsligt är han rätt man för dagens Inter. Dagens Inter har inte som målsättning att bärga hem Champions League eller Serie A och således är Spaletti rätt man på rätt post. Dock är jag övertygad om att Spaletti förr eller senare tyvärr måste bort om man ska ta ett nytt kliv och försöka slåss om titlar på allvar. Spalettis meritlista är en indikation på det men det är inte den främsta orsaken till varför man måste hämta in en mer erfaren tränare. Personligen är Simeone favoriten. Vad passar inte bättre till att ha en av världens bästa tränare än att då också nämna att han är Interista och förstår klubbens filosofi respektive mentalitet?

7. Tyvärr så går det inte att undvika de horribla scener som skedde runt Napolimatchen för en vecka sedan. Både våld med dödlig utgång och rasism på läktaren fick ta fokus från en välspelad match, med all rätt. Hur känner du inför det som hänt och hur går vi vidare från det som skett? 

Svar: Detta är en fråga som ständigt kommer diskuteras, inte bara internt mellan oss interisti utan även i hela Italien. Jag kan börja kan jag flika in med att först säga att jag personligen har lite mindre erfarenhet på San Siro än alla andra men många har säkerligen lagt märke att jag är lite av en nörd vad gäller ultraskulturen. Jag har studerat kulturen i flera år och har iakttagit supporterskapet själv. 

Tyvärr är det ju så att många positiva element inom den italienska supporterkulturen präglas av rasism och liknande förseelser. Jag må definiera mitt supporterskap utifrån ultrasidealerna men varken rasism eller våld är okej i någon form. Våldet är tyvärr förekommande inom denna kultur och det har varit det länge, inte bara i Italien utan hela Europa men det ska inte försvaras, eller glorifieras för den delen framförallt inte när det kostar en människa livet och fyra andra knivskador. 

Men hur går vi vidare? Det första steget som vi skulle börja med och som också gjordes var en markering i form av ett ställningstagande där man tar avstånd från det som hände. Klubben demonstrerade tydligt på sin sociala media att rasism inte är en del av vår klubb och så ska det också förbli. De som stod för apljuden mot Koulibali står inte med oss. Vad jag tycker är problematiskt är att de 99 % som uppförde sig ordentligt förknippas med dessa aktioner och det är respektlöst.  Inter är inte en klubb där ett fåtal individer ska få uttrycka sin politiska agenda i form av rasism. Rasism är inte okej i någon form och det är fullt förståeligt att vi straffas med tomma läktare. 

Men jag anser inte att tomma läktare är en lösning, därför att det i min mening är en tillämpning av en kollektiv bestraffning. De som är oskyldiga i sammanhanget drabbas genom att de inte får bevittna sitt lag i två matcher och de som står i Curva Nord tre. Personligen anser jag att man ska bidra till att öka incitamentet bland respektive klubb att identifiera personerna som ligger bakom dessa aktioner för de ska inte förknippas med Inter. 

Det här var del ett utav årssammanfattningen. Håll utkik för de sex kommande delarna.

About Konrad Grönlund

Missa inte

Inför Parma-Inter

Imorgon ställs Inter inför en minst sagt tuff uppgift. Klubben reser ner till Parma för …